Let it go

Haha, rubriken låter så fånig bara för den där låten i Frozen! Men dagens "Tankar- inlägg" kommer handla om det.
 
Jag är en väldigt osäker person. Med nytt folk, nya omgivningar och sånt. Jag har aldrig varit den självsäkra kompisen. Den som tar kommandot och är supersocial mot andra. Nope. Not me.
Jag har "räknat ut" vad felet är. Jag tänker efter för mycket. Jag överanalyserar. Det är samma sak med det HÄR inlägget. Jag tänker hela tiden "shit, vad ska dom nu tycka" eller "nu gjorde jag fel, och det blir jag bedömd för".
 
Ibland säger jag saker utan att tänka till för vad de kan ha för innebörd för andra. Jag kanske menade det som ett skämt, medan den andre tar det som att jag är självgod eller fattar ingenting eller whatever.
Ibland gör jag saker utan att tänka till. Och efteråt tycker jag det är sååå pinsamt! Eller jättedumt gjort.
Problemet är att jag har så svårt att släppa det sen! Jag kan tänka på det i flera timmar efteråt, till och med i några dagar! Tänker om och om igen vad jag kunde ha gjort istället och plågar mig själv genom att inte glömma det.
Och det är det jag vill komma fram till.
Ibland måste man bara låta det vara. Glömma det. Du kan ju inte gå tillbaka och ändra på det som har hänt, eller hur?
 
Och det är en sak jag själv måste lära mig. Senast något sånt här hände var igår. Jag sa en sak som jag tyckte lät så idiotiskt efteråt! Jag tänkte "shit, nu tycker han att jag är självgod". Eller hur man nu ska uttrycka det. Att jag vet att jag är bäst och att man bara behöver säga en gång att jag är duktig och yadi yada....
Men så är det ju inte! Jag vill inte uppfattas som den egoistiska personen! Jag vill vara den som är snäll, omtänksam och förstående!
 
Men det blir så lätt fel.
Så jag kommer nästa gång något liknande hända tänka: "Fine, jag sa något osmart. Om personen nu tänker annorlunda om mig så får jag bevisa det motsatta. Glöm det."
Det kan vara samma sak med ett prov till exempel. Du fick ett dåligt resultat. Fine, förhoppningsvis får du en kommentar om hur du kan göra det bättre, och då gör du det. Gå inte och gräm dig över något du inte kan gå tillbaka och ändra på. Let it go.
 
Men jag vill inte att detta ska uppfattas som att man inte ska säga förlåt till någon! Om du vet att du har gjort något fel mot någon, gå då och säg förlåt!
 
Det blir mycket "självterapi", detta. Men det är mycket saker man måste lära sig själv, och detta är en av dom.
 

Plugg och tankar

Hejsan!
Tänkte ta en paus ifrån läsandet i NO- boken och titta in lite här i bloggen! :)
Jag ska tydligen ha labbrapporter både imorgon och på onsdag och sen på torsdag är det dags för prov. Allt detta handlar om surt och basiskt.
Ibland kan jag inte låta bli att undra varför vi lär oss vissa saker. Jag förstår att So, svenska, matte och engelska är viktigt. Men som t. ex. matte: varför måste vi lära oss en massa komplicerade begrepp osv... Några saker är ju jätteviktigt, men inte ALLT. No är också ett bra exempel. Varför måste jag lära mig en massa konstiga saker som jag ALDRIG kommer använda till de jobb jag kan tänka mig att ha när jag är äldre.
Det är som att de som kom på att vi ska lära bara vill packa på oss en massa saker för att fylla en hel termin.
Vissa saker vill jag verkligen inte förstå...
 
Piano- läxa ska sitta perfa till imorgon och så ska man göra en massa komplicerade So- uppgifter som jag verkligen inte vill göra. Det känns som om jag är jättestressad, jag har en massa krav på mig som jag ibland inte vill klara av. Jag vill bara skjuta ifrån mig allt och sitta och filofisera i min egen värld, liksom. Glömma skolan, aktiviteter, hälsan, utseendet och en massa annat. Fattar ni hur mycket jag längtar till sommarlovet? Eller när jag har gjort färdigt all utbildning jag någonsin behöver och sen jobba med någon som jag tycker är så riktigt jäkla roligt att jag nästan kommer gråta mig till döds när jag måste gå i pension!
 
Men jag vill prestera bra i skolan. Jag vill få höga betyg. Jag vill ta hand om mig själv så att jag känner mig självsäker och har självförtroende. Men jag vill inte riktigt lägga ner all den tid som krävs för att uppnå det jag vill.
 
Shit, nu blev jag riktigt djup här, haha! Borde inte skriva sånt här. Då inser jag hur tråkigt, tidskrävande och stressande allt är. Och jag inser också min egen lathet...
Men innan ni stänger ner bloggen, svara på en enkel fråga.
Vad vill du hålla på med när du växer upp?
 

Respekt

Asså, vad hände med respekten? Vet ens ungar idag vad det är?
 
Jag har så himla svårt att fatta varför man inte bara kan acceptera en människa för hur denne är.
Min kompis skrev någonting på sin blogg som hon inte hade skrivit förut, något hon gärna hade velat hålla hemligt. Ändå vill hon lita på sina bloggläsare och skriver lite om det. Varför började då en massa taskiga kommentarer då trilla in? Varför inte bara acceptera att så är det, mer vill hon inte skriva. Hennes bloggläsare kastade bort den tilliten. Varför kan man inte bara respektera hennes val om HENNES liv, det har väl inte andra rätt att bestämma om och hur mycket hon ska berätta eller inte. Det gör mig så himla ledsen.
 
Vill en tjej klä sig punkigt eller lära sig en "manlig" sport, låt henne. Vill en kille ha långt hår eller lära sig dansa balett, låt honom.
Grunden bakom mobbning ligger egentligen på att respekten har slängts bort.
Är inte alla värda att respekteras? Får man inte lägga beslut om sitt eget liv? Får man inte längre göra vad man vill?
Läser du en blogg och hittar något du inte alls tycker om, kommenterar du det då? Tänker du ens på hur bloggaren kommer reagera på det. Jag tror inte alls på att denne kommer hoppa och skutta och gråta av glädje. Eller vad tror ni?
 
Keep your nose out of my business!
Bestämmer jag mig för att berätta något för er, då gör jag det. Respektera det. Vill jag inte berätta om något för er, då gör jag inte det. För det bestämmer jag.
Och, måste bara klargöra att detta har inte hänt mig. Men det är ett ämne värt att prata om.
För jag kan väl inte vara den enda som tycker det är helt obegripligt varför man ska göra en annan person ledsen, eller?
 
Nu på senaste tiden har det blivit mycket prat om jämställdhet, rasism m.m. både i skolan och hemma.
Allra mest om vad som hände under Andra Världskriget. Ni vet vad som hände.
Då sa min lärare att vi är egentligen från samma släkt allihop. Att jag var lika mycket släkt med henne som alla andra i hela världen. Vi alla började leva på ett ställe, men så valde några att flytta på sig. Och vi är ju likadana allihopa, ju? Vi är alla gjorda av atomer, vi har alla likadant skelett, likadana inälvor. Det är same shit alltihop.
 
Hata mig om ni vill, det är ert val. Men jag ber er att inte göra det. Jag har skrivit min åsikt och verkligen försökt att inte kränka någon. Ni kan väl försöka samma sak? Vi gör det tillsammans! :)
Men att hata, kränka m.m. en annan person är att hata/kränka sin egen sort. Vi är inte gjorda för att tycka likadant om allting, men vi är fortfarande samma sak.
 

För gammal för julkalender?

Naae, inte för mig i alla fall!
 
Är jag den enda 14- åringen som fortfarande vill ha julkalender? Alltså, VEM vill inte få godis varje dag?
Jag har en från Lookolook eller vad det heter, och idag fick jag Mentos i smaken grönt äpple.
Men att titta på julkalendern på tv har jag slutat med för längesedan. Det inte alls lika spännande som när man var liten!

Plugg- time!

Dags att plugga lite!
Kanske sitter lite sent på kvällen, och jag kanske är ganska osmart och jobbar på detta när detta ska vara inlämnat imorgon... Skitsamma, bara det bli gjort!
För att underlätta pluggandet lite dricker jag chai- te, äter päron och har en en liten (sovande) Daisy som sällskap!
 
Och jag måste bara säga till er som är yngre än mig och går i en klass under 8:an.
GÖR det ni ska! Skjut inte upp det, strunta inte i det. Bara gör det! Så får ni inte ta skit för det senare. Det kommer underlätta såå mycket för er senare i högre klasser! Du kommer tacka dig själv bara du gör det du ska i skolan.
Och jag VET hur jobbigt det är. Jag har fortfarande inte lärt mig att vara förberedd, påläst och inte göra det i sista stund. Men jag jobbar på det.
Jag kände att jag var förberedd förra veckan då vi hade matteprov. Jag tog alla stenciler man kunde och räknade dem ett par dagar innan. Hade jag inte gjort det hade inte kunnat skriva så många svar som jag gjorde då. Efteråt kände jag mig nöjd. Skitsamma vad betyget blir, jag har gjort vad jag hade kunnat den gången, men kommer försöka göra bättre nästa gång. Jag kände mig så otroligt stolt över mig själv! Att jag själv hade tagit initiativ och pluggat så mycket jag kunde, och som pris fick jag fler lösta uppgifter, därefter (förhoppningsvis) bättre betyg, och därefter så många fler möjligheter senare i livet! Bara det lilla kan få en att ta tag i det på riktigt och få fler saker att bli rätt. Då kommer du få det fint sen i livet!

hur ska jag ta hand om mitt hår?

Ni fattar inte hur länge jag har tänkt på mitt hår.
Efter varje tvätt blir det som en j*vla risbuske (efter att det har torkat och jag har borstat i genom det).
Men så har jag märkt att om jag låter det lufttorka med lite spraybalsam blir det faktiskt lite vågigt! Men så klart måste man ju borsta håret igen någon gång, och då börjar visan om.
 
Så jag vände mig till min mycket goda vän...... Google!
Där sökte jag "Hur vet jag om mitt hår är vågigt?"
Då kom sidan lockig.se upp. Jag har förut varit inne på den sidan när jag sökte lite om balsammetoden. Balsammetoden innebär att man bara använder balsam i sitt hår, vilket då ska återfukta håret och eventuella lockar/vågor ska dyka fram. Jag har funderat på att testa på det, men det är så svårt att hitta "godkända" produkter. Så nej, man kan inte använda vilket balsam som helst. Det måste vara utan typ sulfater, alkohol och annat som jag inte kommer ihåg.
 
Men i alla fall.
Där stod det en väldigt bra fråga (min fråga då alltså) och hon beskrev sitt hår precis som mitt! Och där stod även ett väldigt bra svar!
I svaret stod det att hon hade vågigt hår. Men man borstar ut dem och därför blir håret som en volymbomb.
Några tips var att torka håret med en gammal t- shirt. Frotté- handdukar skapar mer frizz.
När håret var blött skulle man krama in hårgelé och sedan låta det lufttorka. Då skulle man få fram sina naturliga lockar och göra så att de höll länge.
Man kunde också strunta i att ta i hårgelé och låta det självtorka efter att ha varit "inslaget" i en t- shirt.
Jag ska i alla fall prova torka håret i en t- shirt ikväll när jag ska duscha!
 
Vad har ni för tips? Nån bra produkt?
 

Kan jag inte bara få vara som jag vill? Se ut som jag vill?

Det är så j*vla jobbigt att gå i grundskolan. Speciellt nu i mellan/högstadiet. Inte för att jag har svårt på lektionerna. Inte för att vi får många prov och läxor. Utan det då folk börjar utveckla sig. Skaffa sig sin personliga stil och åsikter. Då man har gått ifrån lågstadiet där man tyckte om en om denne ville dela med sig av pennorna eller vara med i leken. Det var så himla enkelt då. Då brydde man sig inte skit om vad man hade på sig eller att tycka något speciellt om någon annan. Men den tiden är helt förbi.
Personligen tycker jag det är väldigt kul att hitta min klädstil och börja klä mig efter vad jag tycker är snyggt. Men ibland vågar jag inte. Varför? För att jag hela tiden:" Vad kommer de andra att säga? Vad kommer jag få för kommentarer om detta?"
Och det är där felet kommer. Varför tänker jag så? För att jag har blivit utsatt för det. Andra har kommenterat vad jag har på mig, och inte alltid på ett positivt sätt. Och de kommentarerna har eggat in sig i mitt huvud och byggt bo där. Jag försöker gång på gång övertala mig själv att skita i vad de andra tycker. Det funkar för en stund, men muren jag hade byggt rivs ner mer och mer för varje kommentar jag får. Ibland behöver någon inte ens säga nåt. Det räcker att jag tror att någon tror något om mig. Att en blick jag får betyder att denne redan har bedömt mig på ett negativt sätt. Så en del har med att göra vad jag själv tycker.
 
Till en annan sak. Ni kanske har märkt att jag har röda kinder. Det är inte för att jag har ansträngt mig eller för att det är kallt ute eller att jag har överdrivit med rougen. Jag har det hela tiden. Men jag går på laserbehandlingar för det nu. Och det funkar, men det går väldigt långsamt. Så det har varit värre. Jag började med behandlingarna förra vintern! Det gör ont att göra det, men det är så värt det om det gör att jag inte längre konstant kommer ha röda kinder. Självklart kommer det tillbaka som alla andra när det är kallt ute eller när jag har ansträngt mig.
Men SÅKLART har jag inte kunnat få gå runt så runt så hur som helst! Nähe du! Klart man ska få lite kommentarer om det! (för er som inte förstår så kan jag förklara att jag är ironisk)
Jag har fått kommentarer som "Dina kinder är röda" (nähe, är det sant?!), "Varför är du så röd om kinderna?"
Dessa kommentarer är i och för sig inte så negativa, men att få höra sånt om och om igen bygger precis inte på självförtroendet. En negativ kommentar jag kommer ihåg är "Shit, kolla pyromanen!"
Jag menar bara varför?! Kan inte jag bara få gå förbi personer med mina röda kinder utan att få en sån pik?
 
Men mobbing över huvudtaget. Kan inte jag få se ut och göra som jag vill utan att någon börjar tycka och säga saker om mig? Och alla andra? Att mobbas är så j*vla onödigt! Det är ju bara kul för den som gör för stunden! Och jag slår vad på att de aldrig skulle göra så utan sitt kompisgäng bakom en. Att mobbas gör dig bara rik för stunden. Vad kommer du ha för nytta av det sen när du blir äldre? Ska skaffa jobb? Ingen vill anställa någon som är elak!
Jag och mamma kom och pratade om det i bilen påväg hem från en laserbehandling. Då sa hon:
"I grundskolan kommer de vara de populära, men vänta tills du kommer upp gymnasiet. Det är då folk börjar acceptera att alla får vara som de vill. Du kommer få din revansch. Vänta du Emilia, din tid kommer."
(ok, inte exakt så, men ganska så likt.Sista meningen är i alla fall ett citat!)
 Shit, långt inlägg, men jag kände att jag bara måste skriva av mig detta. Nu har ni fått reda exakt på vad jag tycker.

RSS 2.0